Idag lämnar vi Gåsöskärgården och styr stäven mot kosterarkipelagen. Efter 7 timmar o ordentlig halvvind kommer vi in i en totalt tyst, båt- och folktom arkipelag, som med sina elaka knappt synbara grynnor erbjuder oss en fin plats i en av alla dessa mängder av sprickbildningar som bildats i dåtid. 

Vi avnjuter en god middag med ”Luffefolket” som en fin avslutning på en lika fin dag.

Idag lördag 14/7, en mulen dag, hade glömt hur det var när himlen inte var blå, och bara 18 grader! När kände man dessa låga temperaturer senast? Det är så många månader sen, att man glömt hur det var att ha tyg på benen. 

Vi lämnar vår nattplats och seglar norrut. Vi har inga planer på hur långt vi tänkt oss idag, men vi har en Luffe 44 som väntar på oss i Kosterarkipelagen.

Vi seglar på norrut och bestämmer oss för att stanna utanför Gåsö i natt. En fin naturhamn, där vi legat tidigare var ledig, så den nöp vi. Efter lite simmande med tampar hit och dit för att ligga fast bjöds det på typisk ”ickebåtmat”, men ack så gott med blodpudding, wienerkorv och drottningsylt. Att wienerkorven av någon anledning var både laktos och glutenfri var så klart en miss, men sjön suger och korven gick ner. 

På vägen norrut slogs vi av förändringen som håller på att ske av utseendet på våra vackra segelbåtar. Att det hos kvinnor numer skall vara kurvor, det visste vi, men att nu även segelbåtar skall ha bulliga häckar var något nytt för oss. För så är det! Stora häckar på segelbåtar. Inte vår ”tekopp”

Vi får hitta på ett nytt namn på dessa nya typer av farkoster, för segelbåt bör man väl inte kalla dessa, där stäven går åt fel håll, och häcken är enorm. 

Strykjärn kanske, men det finns ju redan, och seglar dessutom dåligt. 

Ja, detta får vi får verka på!

Skönt att avsluta jobbet och äntligen gå på semester, kastade vi loss Xanadu från lagunen, provianterad på ät- och drickbara varor, samt fullbunkrad med ekologisk diesel (man får ju hänga med) 

Planlöst hamnar vi på Florentinerskäret, där vi har en fantastisk helkväll i goda vänners lag.