.......vaknar vi upp till ännu en varm och solig dag i detta vinterlandskap enl kubanerna. Julstjärnorna blommar i var hörn. Väldigt mycket större än hemma. Efter en kubansk frukost på altanen tog vi hyrbilen och körde norr ut mot grottorna för att se om vi kunde utforska dessa. Vi hittade den grottan med en sjö inne i grottan, där man åkte båt. Vi vandrade genom ett fascinerande grottsystem, Cueva del Indio, där man efter ca 300 meter kom fram till en sjön inne i grottan. Där klev vi i en båt och åkte in o ut i lite olika prång, för att sedan åka ut i andra änden av grottan. Detta var fascinerande o spännande men lite klaustrofobiskt. 

Efter denna upplevelse hade vi ingen aning om vad vi gav oss in på när vi trotsade vår nerladdade karta som ville ta oss annan väg till Cayo Jutias, en halvö med vita stränder runt. 

Vägen dit drygt en mil tog 1,5 timme på vägar som var i så uselt skicka att enda sätt att ta sig fram där var till fots eller på hästrygg. Men, vi trotsade detta och körde med vår hyrbil för att se landsbygden. Vi zick-zackade mellan enorma hålor i vägen och var helt skakade på alla sätt när vi till slut kom fram. Vi fick i alla fall valuta för detta för stranden o vattnet var sagolikt. Varmt turkost vatten,  vit sand och väldigt lite folk, vilket man kan förstå, för sista vägen ut på landtungan var väldigt gropig den med, men långt ifrån så gropig som vår natursköna väg vi valde. 

Vi lämnade stranden i god tid. Att köra i mörker kan man inte här. Gatljus saknas, gropar i vägen, barn, hundar, hästar, försäljare på och vid vägen gör det livsfarligt att vara ute med bil för oss i mörker. Och det mörknar snabbt här på vintern. Kl 16 dalar solen och 19 är det kolsvart. 

Väl tillbaka i Vinález, går vi ut o äter på restaurant Cubar ( väldigt bra restaurang)som ägs av de par som vi bor hos här i Vinález. Blåosten var gudomlig!

I ca 3 timmar rider vi på var sin snäll o långsam häst.  10-13. Skönt att dom var lite slöa. Det var fantastiskt kul att komma ut i naturen och se allt från hästryggen. Fick en intressant rundvandring på ett kaffeplantage, från planta till kaffe o av blommorna gör man god honung, efter en annorlunda procedur är vi är vana vid. Vilda bin bor i egenskapade bisamhällen i träden. När man skall skörda honung eldar man under trädet och jagar iväg bina. Därefter klättrar specialtränade personer upp i dom höga träden och skördar honungen. Denna goda honung bandas i rom, drinkar o t.o.m i cigarrerna. Vi slog till på en flaska honung. 

Möra i rumpan efter flera timmar på hästryggen körde vi hem till vårt Casa o vilade våra kroppar. 

Att se vimlet på gatorna får man inte missa. Försäljning av hattar, leksaker, drinkar mm, men framför allt  salsadansandet o orkestrar i varje hörn är en charmig ingrediens i detta land. 

Vinález är ett måste vid rundresa på Kuba tycker vi. Mycket turisten, men ändå ett måste.

.......och vår fantastiskt trevliga familj vi bor hos. Vi har fått svar på några av alla de frågor vi hade. Tex så vet vi nu att man endast har 5 Kuba-kanaler i uselt skick, men betalar man bra så kan man illegalt kopplas på 15 kanaler från USA. Detta gjorde vår familj och TV-apparaten stod på för jämnan med Tom Cruise, Sylvester Stallone o andra amerikanska meningslösa filmer som rullade. 

På frågan om man dricker Coca Cola från USA blir svaret Nej! Vad gäller internet köper man kort för ca 1-5 CUC som räcker i 1 timme med rätt dålig uppkoppling. Alltså från 10-50kr. 

Några caféer o restauranger erbjuder ”free Wi-Fi” men det var få som höll måttet där. 

Idag går som sagt turen vidare med hyrbil västerut mot tobaksplantagen i Vinález. Där skall vi också bo hemma hos en familj. Kubanerna är ett otroligt gästvänligt folk, glada o positiva trots fattigdom. 

För att få känsla av deras ekonomi så tjänar en tandläkare (pappan till vårt värdpar är tandläkare)

ca 700kr/månad. 

En utbildad ingenjör 350kr/mån. Dom lever billigt och med sin egen valuta "peso nationale"(CUP)kostar mat mm lite med våra mått. 

Vi turister måste använda "konvertibla peso" (CUC) o allt blir dyrare. 

Tar farväl av vårt trevliga värdpar och åker taxi, en Chevrolet från 1952 till biluthyrningen. 

Bilen en Kia picanto, silver ser ok ut. Många bucklor och smutsig inuti, men det får man ta. Fotar allt för att slippa framtida diskussioner. 

Att hitta en förmedlare när man sökte hemma i Sverige var inte helt enkelt. Få uthyrare och ingen rekommenderar att hyra bil. Vi hittade en sida Cuba Star Travel med förmedlare i Tyskland. Dyrt (man betalar i förskott), hög försäkring, dåliga bilar, ofta väldigt usla vägar, ja många orsaker att inte hyra, men vi trotsade detta och än så länge har allt fungerat.  

Vi kör med papperskarta o nerladd karta på paddan mot Vinález. Dit är det knappt 20 mil. Efter ett tag stannar vi och tankar på en bensinstation och försöker köpa vatten o kaffe. Inger av detta fanns på tappen. Däremot Havanna Club (rom) och öl. 

Vi blir på vägen till Vinález stoppad av en man som kallar sig nationalvakt. En ung man behövde lift till Vinález. Han skulle hjälpa till att laga en motor. Såklart att vi tog upp honom. Liftare tar man upp på Kuba. Han var en rar o artig kille, men att han skulle laga en motor föll efter ett par timmar. Han mötte riktigt en man med en motor i bagaget, men allt handlade om att få oss till deras tobaksplantage. Dom fick oss att tro att när vi nu var så snälla ville man bjuda in oss på rom o cigarr o privat visning. Man kan tycka vad man vill, men vi fick en gratis rundvandring på plantagen. Från liten planta, till stor planta, hur man rullar cigarr, till hur man röker. 

Vi bjöds på egengjord rom. Till slut bokades vi in på ridning uppe i tobaksplantagen dagen efter. Trots att vi blev lurade av den rare liftaren tyckte vi nog ändå att vi dragit en vinstlott. 

På sen em kom vi till vårt nya ”Casa Daniel o Estelle”. Ganska lyxigt med kubanska mått mätt. En bedårande utsikt över tobaksdalen.