Vaknar till strålande sol över bukten när vi drar upp rullgardinen. 

Äter ännu en god frukost och tar farväl av Pauline med make George. 

Stannar till på den lilla flygplatsen för att höra om möjligheten att flyga helikopter ut till några öar. Även piloterna här på öarna är trogen sin gud och kör först på måndag. I händelse av något allvarligt trotsar dom vår herre o går i tjänst. 

Ok. Vi vill gärna flyga ut på måndag fm innan hemresa, meddelar vi kvinnan bskon disken. Det går utmärkt, men bara en väg. Hur tar vi oss tillbaka? Svaret blir, i början av maj när färjorna börjar gå, då kan ni åka tillbaka. Eventuellt kunde vi få plats på onsdag när helikoptern kör en tur in till civilisationen med de få människor som bor på öarna. Så tyvärr, ingen helikopterfärd denna gång. Typiskt när man tagit steget och bestämt sig 🚁

Vi tänker nu istället försöka med en båtfärd ut för att titta på klippformationer. Vi kör mot orten Vestmanna på ön Streymoy. Hittar några likasinnade, och båten tar oss ut på en sagolik tur med spikraka bergväggar, vissa på upp mot 500 meter. Vi ser Tordmule, Sillgrissla och Stormfågel, kör in och ut ur dramatiska grottor, med livet som insats. Men en helt fantastisk och väl värd utflykt man inte skall missa, trots iskall vind.

Väl iland efter några timmar på havet, kör vi för att titta på en sjö som tömms på vatten två gånger per dygn. Den ligger i jämnhöjd med havet och har bara en liten klack emellan sig och havet. Vid ebb sjunker vattnet ett par meter, och hela sjön töms på vatten, och man kan gå på sjöns botten. 

På vägen till sjön körde vi fel och kom till en fantastisk liten by i en dal, Tjørnuvik. Här har man funnit vikingagravar, och det man såg nu var en stenmur runt en gräsplan. Säkert sevärt för vissa.

Snart dags att knyta ihop säcken för dagens händelser, så vi kör mot Tórshavn, den största orten på Färöarna. Hittar vårt hotell och avslutar kvällen med en 7-rätters fisk-meny på restaurang Barbara. Vi äter torskens kind o nacke mm. Gott var det, och mätta blev vi. Dagen är till enda och vi ger oss ut i Tórshavns mörker För att hitta vårt hotell.

Efter en frukost framdukad av Pauline, tar vi hyrbilen och kör till andra sidan byn. Promenerar upp på berget för att titta på ”trollfruns finger” Ett trolskt berg som skjuter rakt upp ur vattnet. En fantastik syn, tillika promenad upp på berget. 

Vi bestämmer sedan att försöka beta av alla norröar man kan komma till med bil, vilket man kan till alla utom 3. 

Norröarna består av 6 öar. 

Man tar sig mellan öarna via bro någon gång, men oftast vattentunnlar. Ibland upp mot en mil långa. På öarna går förstås tunnlar genom bergspassen på öarna. Så det blev mycket tunnelseende idag. 

Här på Färöarna äger fåren vägarna, vilket är självklart då fåren är dubbelt så många som invånarna. Dessa 80 000 får går fritt och betar. Det är fåren som bestämmer hastigheten på öarnas vägar, och köra på ett får kan stå en dyrt. 

Vi passerar den ena charmiga byn efter den andra. Att varje by har egen kyrka har en viss charm. Kyrkan ligger oftast längst ut mot havet o byn bakom. 

Idag är det långfredag och alla på Färöarna med flaggstång, flaggar på halv stång. Vi får reda på att detta gör man för att hedra Jesu korsfästelse. Rätt fin tradition tycker vi. 

Nu börjar vi bli hungriga och att hitta något öppet denna dag skulle visa sig helt omöjligt, då man här på öarna är troende kristna, och trogna sina kyrkor. Ingen aktivitet på långfredagen på Färöarna. Då hedrar man som sagt Jesus. 

Men äta bör man....och vi hittar till slut en bensinmack på Färöarnas näst största stad Klaksvík. 

Där köper vi macka, korv o bröd, kaffe och bulle, och med fin utsikt sittande i bilen, lyssnar vi på Bachs ”Johannespassion” 

Vi har ingen aning om hur många mil vi kört idag, men 12 timmar blev utflykten och intrycken så många att vi till slut behövde äta igen. Visa av tidigare erfarenhet visste att detta är helt omöjligt, men höll ändå ögonen öppna för ngt ätbart. 

Då ser Lennart en vad han tror är en restaurang. Vi vänder och kör in på parkeringen. Det lyser mysigt därinne och i fönstren sitter folk. Kan det vara sant, det vi ser. En restaurang full av folk.

Nu kan vi se att alla har grått hår. Det kan ju vara ett mode, men nu inser vi misstaget. Det är middag på ett äldreboende i byn Kollafjørdur. Vi tittar på varandra och inser att vi ännu inte platsar där, och åker vidare hem till ön Vágar, där vi äter buffé på hotell Vagár vid flygplatsen. En buffé som säkert stått många timmar, men som satt fint ändå. Ett glas lokal öl till detta som kronan på verket.